Vi är inte bästa vänner just nu, min kropp, och jag. Av anledningar vi inte lyckats lista ut har kroppen bestämt sig för att värka, hosta och vara allmänt hängig. I morse tyckte den att kvart i fem var lagom att vakna.
Vi har ingen riktig strategi än, mest ett förvirrat konstaterande varje morgon att, jaha, nu var det dags igen.
Sen sitter man där som en zombie på vardagsrumsgolvet i ett par timmar och undrar vad som är fel.
Det blir en del vidunderligt vackra soluppgångar, men eftersom man fortfarande är för trött för att uppskatta dem sitter man bara där och glor som ett fån, tom i blick och sinne. Man är med från första nyhetssändningen från morgon-tv-gänget och man lär sig laga konstiga maträtter och kan alla nyhetsinslag utantill när klockan slagit tio.
Allt paketerat i nån sorts TV4-cellofan och glada skratt.
Jag är trött.
Så trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar