Glimtar från en fredag

If you knew how happy you are making me

Tigerrrrrr

När jag har sprungit har jag alltid tänkt mig själv som en tiger. Jag kunde se hur jag svävade fram, graciöst. På tävlingar kladdade jag "tiger" på handen. Stark, snabb, smidig. Som en påminnelse. En inneboende kraft. Men på senare tid har jag betraktat hajens egenskaper. Hajen måste vara i ständig rörelse för att få syre. Den måste fortsätta framåt för att överleva. Korta stunder kan den stanna i en ström och andas, samla sig, men sedan simmar den vidare. På jakt.

När jag kollar på gamla kort, av mig själv som liten, hade jag alltid hjälm på mig inne. Jag frågade mamma varför. Hon förklarade att jag var hyperaktiv - redan då. Jag har aldrig gillat att stå still. Det stressar mig. Människor som rör sig sakta gör mig nervös. När vi skålade in det nya året sa jag till Peter att jag inte hade något nyårslöfte, men om det skulle vara något jag önskar, så skulle det vara att kunna stanna upp ibland. Njuta av nuet. Det är en utmaning väl som något. Här skulle någon förstås kunna inflika hur jag har kunnat vara yogaledare i flera år. Men det roliga är att jag är väldigt bra på att sprida ett lugn som jag inte själv besitter. Jag har alla verktyg, men vet inte hur de ska användas. Värdelöst. Som att ha kunskap men inte förstå det man kan ...

Jag fick en bild igår av min läkare, på fågeln Fenix. "Jag tänkte på dig", sa han. "Stark och vacker". Fenix är en fågel som existerade i den grekiska mytologin. Han brinner upp och återstår ur sin egen aska. 

Jag skämtade bort det, så klart. Men bakom ögonlocken brände tårarna. För att det finns så fina människor som honom. Eldsjälar. Bortom tidspress och manualer. 

 

Nu ska jag ta en timmes promenad innan ljuset helt slocknar ute. Måste få luft. Älskar att vandra planlöst. Titta på vackra människor. Jag är så glá i människor. Det operfekta verkliga. Det vi bara ser i smyg, när hon inte tror att vi tittar. Ljuset som lyser i sprickorna. Gud så vackert.

Gosigos

Ja. Jag vet att bilderna är felvända, och nej, jag vet inte hur man vänder dem. Men HUR söt? Morbrors kattungar får till och med mig att smälta.

Alltså. Jag förstår inte grejen med Kungen. Jag har läst boken om honom, vänt blad efter blad.
Gått vidare. Sett framåt. Okej att han är en offentlig person, och att han säger mycket ogenomtänkt, men han är också en människa.

Är det någon som vet hur det känns att bli uthängd? "Det ska han ha. För han är kung. För han lever på våra skattepengar". Jävel va trångt resonemang. Höj taket. Beställ ett vägglyft på nätet. Människor gör misstag. Människor inser. Människor förändras. Häng ut Sonny, Ronny och Conny också. Tänd upp ansiktet på alla kvinnor de knullat med nästa gång de är och handlar med sin fru på Ica Maxi!  Jag vet många många vanliga fredagsmysiga killar som gjort betydligt mycket värre saker än Kungen. En jobbar som psykolog nu. En annan som lärare.
Mums.

Lördag och Larholm = Bra.

Handbolls-VM och Bridgeblandning. Men Doder slarvskjuter. Vad sysslar han med? Och i bakgrunden kommer mamma med kvällsmat. Hon är en klippa. Parerar. Sopar rent framför det curlingklot som är jag.